torsdag 25 november 2010

en ny bekantskap

Nyss hände något konstigt. Jag va ute och gick på en av gångvägarna på campus. Det är mörkt och regnar lite så det är inte så mycket folk ute och jag går och lyssnar på (läs: sjunger till) ipoden. En snubbe kör upp på vägen bredvid på en cross/motorcykel och vinkar på mig. Han frågar om jag är utbytesstudent och när jag bekräftar detta frågar han om han vi kan lära känna varandra. (Jaha, vad ska man svara på det liksom?) Jag sa att visst det kan vi väl. Han säger att han har sett mig i skolan och frågar vad jag heter, var jag kommer ifrån och får mitt mobnr. Sedan vänder han motorcykel-crossen och är borta. Kvar står jag och känner mig lost och undrar vad som hände egentligen? Hade aldrig sett snubben innan. Så många frågor är obesvrade:
Om han nu vände efter att vi pratat klart, vart va han på väg från början? Och struntade han nu i sitt ursprungliga mål och ändrade planerna på grund av det här mötet? Eller brukar han glida omkring på kvällarna och leta efter intressanta människor och nu när han va klar för kvällen vände han hem igen? Det fanns inget som helst flirtigt med i bilden och jag undrar lite på vilket sätt jag gjort intryck som gjorde det värt att göra detta ganska märkliga kontaktförsök? Hur intressant kan man va utan att ha pratat med nån liksom? Och vad hade hänt om jag sagt att jag inte va utbytesstudent? Det va ju det första han frågade. Hade det fortfarande intressant? Det är nämligen så att många utbytingar har upplevt liknande grejer, folk som är väldigt angelägna om att bli kompis och träffas. (Vet att jag låter lite otacksam över detta och såklart är det ju väldigt trevligt när folk är välkomnande och trevliga men det kan ju bli lite för mycket också... I alla fall om man är svensk och van att folk är lite lugnare och försiktigare :p)
Mycket märklig händelse kort och gott, den va lite svår att förmedla men jag hoppas jag tror ni fattar grejen.

3 kommentarer:

  1. hade det hänt i sverige hade man fått panik och trott att människan va knäpp :)

    SvaraRadera
  2. ja, eller hur! Men här nere känns det som att såna grejer händer hela tiden utan att det är nåt konstigt med det :p

    (ps. Mamma: jag vet vad du tänker, men du behöver inte bli orolig. Folk här har bara ett lite annat sätt att bete sig på ibland. kram)

    SvaraRadera
  3. Haha, spännande! Blir det en fortsättning följer på det här månne ;)

    SvaraRadera